lördag 30 juli 2016

Porto - Figueira Da Foz - Nazaré - Oreira, Lissabon - Sesimbra - Sines, 2016-07-20 - 30

Det varma, soliga, vindfattiga vädret har fortsatt. Någon morgon har vi haft dimma några timmar. Kusten är låglänt med oändliga sandstränder. Närmare Cascaix och Lissabon börjar berg och branta klippor dyka upp. Den första hamnen efter Porto, Figueira Da Foz, ligger en bit in i floden Rio Mondego. Staden är en badort och den del, som gränsar mot stranden domineras av turister. I Figueira Da Foz provade vi på bacalhau, varianten Bacalhau à brás. Bacalhau är Portugals nationalrätt, gjord på torkad torsk. Rätten sägs kunna tillagas på lika många sätt som det finns dagar på året. Vår variant smakade inte illa, den smakade ingenting.

Coimbra, universitetet
Coimbra
Coimbra
Besöker man Figueira Da Foz, skall man åka till Coimbra, tidigare huvudstad i Portugal mellan 1139 och 1260. Den har ett viktigt arkeologiskt område med ruiner som dateras tillbaka till när staden var en romersk stad under namnet Aeminium. Coimbra utvecklades till ett viktigt kulturellt centrum, mycket tack vare universitet, som grundades 1290. Det är ett av de äldsta i Europa och lockar studenter från hela världen (Wikipedia). Delar av universitetet är klassat som världsarv av UNESCO. Alltså lastade vi cyklarna på tåget och åkte de 5 milen till Coimbra. Där klättrade vi med cyklarna uppför de branta backarna och tittade bl a på universitetet, drack kaffe och tittade på utsikten och bromsade oss sedan ner till floden, klättrade upp på andra sidan och tittade på ett gammalt kloster. Det är tufft att vara turist.

Fikapaus i Coimbra
Mellan Figueira Da Foz och Nazaré hade vi bra vind och kunde äntligen segla. Även vågorna gick höga och Tobias var imponerad.
Nazaré domineras fullständigt av turister, bilar och bilparkeringar. Utefter gatan, som gick längs stranden ringlade ständigt en obruten kö av bilar. I rättvisans namn skall kanske sägas att i de trånga gränderna innaför stranden fanns inga bilar eftersom gränderna var för trånga. En morgon tog jag en spårvagn upp till en bergstopp för att ta mig ner till en fyr. Utanför den här fyren slog en surfare ett värlsrekord 2013 när han surfade i en 30 m hög våg, titta här. Anledningen till att det kan bli så höga vågor just utanför Nazaré är topografin på havsbotten.
Coimbra, universitetet
Tidig morgon i Nazaré
Nazaré
Oreiras
Lissabon
Lissabon
Lång cykeltur till Lissabon
Tobias flyttar en Chris Craft i Oreiras
Den 25 juli gick vi från Nazaré till Oreiras, som ligger mitt emellan Cascais och Lissabon. Vi hade planerat för att titta både på Cascais och Lissabon. Så blev det inte. Cyklarna skulle vi ta på tåget in till Lissabon. När vi var på väg till stationen ändrade vi oss och cyklade hela vägen in. Det var långt och cykelvägar saknades den största delen av sträckan. När vi kom fram var det dags för lunch och den blev lyckad med ost, oliver, stekta bläckfiskar och portugisiskt vitt vin. Den här dagen var också den varmaste hittills, över 30 grader (nästan som i Sverige), så det slutade med att vi uttröttade tog tåget hem till båten. Det blev 2,5 dagar i Oreiras. Vi gjorde några kortare cykelturer runt Oreiras. Vi handlade mat och Tobias tappade sina dyrbara glasögon i butiken. Trots idoga försök av oss och butikspersonalen gick de inte att hitta. Dan därpå gick vi dit igen och fick tipset att fråga i ett väktarkontor, och tro det eller ej, men där fanns glasögonen inlämnade av någon ärlig person. Lyckan var total. Tobias flög hem från Lissabon den 28 juli på eftermiddagen och jag gick en kort sträcka till Sesimbra. Efter att ha haft sällskap blir det lite ensamt.

För ovanlighetens skull blev det en fin segling till Sesimbra. När jag rundat udden strax för Sesimbra möttes jag av härliga barrskogsdofter. Det var varmt, soligt, vattnet var blått och jag stannade till och badade innan jag gick in i hamnen. Staden har en stor fiskehamn, många badturister, mycket biltrafik och inga cykelvägar.
God lunch i Lissabon

Nu befinner jag mig i Sines och även hit kunde jag segla en stor del av dagen. Sines kommer jag att minnas därför att här pågår en mycket högljudd och hela natten lång musikfestival. Jag gruvar mig för kommande natt. Besökarna på festivalen övernattar bl a på stranden och i parkerna och de ser ut som hippies från 60-talet. Är det modernt att vara hippie igen?
Ståplatsstrand i Oreiras
Sines har, liksom de flesta städer i Portugal och Spanien, en rik historia. Här finns en länk för de intressserade. I modern tid är det badturism och petrokemisk industri, som dominerar. Blåser det från fel håll känner man en obehaglig lukt av olja.

Det är en sak jag har undrat över ett tag. Det är högsäsongpriser i gästhamnarna (även om det inte är oskäligt dyrt). Det underliga är att det alltid finns gott om plats och sällan är mer än ett 10-tal besöksbåtar i hamnarna. I en hamn sade hamnkaptenen att de flesta båtarna redan hade passerat och i nästa hamn sade hamnkaptenen att den riktiga högsäsongen är i augusti och september. Hemma i lilla Nynäshamn har vi en jättelik gästhamn, som den här tiden på året är fylld med kanske 150 båtar. Det är lite svårt att förstå sydeuropas definition av högsäsong, men det kanske klarnar när jag kommer in i Medelhavet.

Sines och Sesimbra är de enda hamnarna mellan Lissabon och Portugals sydkust. Imorgon är jag därför tvungen att komma iväg tidigt för att klara av ca 75 nm till Lagos.


tisdag 19 juli 2016

Muros - Vigo - Baiona - Porto, 2016-07-11 - 19

Bekvämt nära MediaMarkt
Vädret under den här perioden har varit soligt, varmt och som vanligt vindfattigt. I Vigo anslöt min son Tobias den 14 juli. När jag mötte honom halv elva på kvällen var det 28 grader varmt.

I Vigo fanns det fyra gästhamnar att välja på. Jag valde den i centrum trots att den inte hade fått så bra omdömen. Det visade sig vara rätt. Priset var lågt, ca 200 kr/dygn, och nära till allt. Tillgång till ett badhus ingick i priset. Ibland var det lite gungigt när utflyktsbåtar kom och gick. De andra hamnarna låg i trista industriområden långt från centrum.

Vigo
Vigo är en mycket stor stad, ca 300000 invånare. De kommersiella hamnanläggningarna är omfattande, ca 20 km. Här finns skeppsvarv och fiskehamnen är Europas största. Peugeot Citroën har tillverkning i Vigo. Turism är också viktig. Utanför Vigo finns en nationalpark (även Natura 2000) bestående av några öar med vackra sandstränder, dit det dagligen går många utflyktsbåtar med totalt över en miljon besökare per år.

Vigo
Vigo
Vigo är byggt på och runt ett berg och det är väldigt backigt. Att cykla blir således jobbigt och det är dessutom farligt eftersom biltrafiken är omfattande och cykelvägar saknas helt. Cyklister är sällsynta. Det finns dock många gågator. Den största delen av staden består av "modern" bebyggelse med 7-8 våningar höga hus och så finns en äldre stadsdel med slingrande gränder, äldre hus och kyrkor.

Vigo, högsta punkten
Vigo har en historia, som sträcker sig tillbaka till 1400-talet. På 15- och 16-hundratalen attackerades staden av både engelsmän (Francis Drake) och turkar. Rester av försvarsmurar finns kvar från den här tiden. Den franska armén anslöt på 1800-talet Vigo till det Napoleanska kejsardömet.

Den 15 juli lämnade vi Vigo och gick en kort sträcka till Baiona, en hamn, som är ett måste enligt en del omdömen. Hamnen ligger väldigt vackert nedanför en gammal befästning med tinnar och torn och innanför murarna ett hotell, en parador (en spansk kategori av hotell med högt historiskt och arktektoniskt värde). Befästningen har delar byggda på 1100-talet.
Paradoren i Baiona
Baionas fästning
I klubbhuset finns en fin restaurang, på vars uteservering man bör inta drinkar och titta på utsikten. Det gjorde inte vi, eftersom priserna var lite väl höga. Hamnavgiften var den högsta hittills, 360 kr/dygn. Kvaliteten på toaletter och duschar var inte i nivå med priset.
Baiona
Baiona, ganska kallt
Baiona har ca 11000 invånare. Turism verkar vara en omfattande näring med tyngdpunkten på restaurangbesök, bad och sol. Det finns flera sandstränder. Under vårt besök pågick festligheter med parader, utklädda gummor och gubbar, vandrande musiker, musik från fasta scener och tivoli, troligen till något helgons ära. På sedvanligt sätt sköt man de irriterande knallskotten. Klockan tolv andra natten vaknade vi av att man fyrade av ett fantastiskt fyrverkeri under 15 minuter.

Porto
Den 17 juli gick vi 65 nm över ett mer eller mindre vindstilla hav till Porto i Portugal. Eftersom det var så lite vågor var det lätt att spana efter delfiner och vi såg många på avstånd och Tobias fick uppleva två delfiner, som på nära håll följde båten.

Portos gästhamn lyckades omgående slå prisrekordet från Baiona. Här kostar det 420 kr/dygn utan någon speciell lyx. Det enda, som skiljer från andra hamnar är att det ingår frukostbröd varje dag.

Porto är en betydande historisk stad med gamla kyrkor, palats och naturligtvis portvin. Porto katedral är belägen i den historiska delen av staden och är en av stadens äldsta monument. Den är också ett
Porto, katedralen
av de viktigaste romanska monumenten i Portugal. Katedralen är ursprungligen en romersk byggnad från 1200-talet, men byggdes ut under 1600- och 1700-talen. Den är ett speciellt landmärke och liknar en stor fästning, Området Barredo har klassats som världsarv av UNESCO. Bara för att nämna några sevärdheter.
Porto, Ribeira

Upp- och nerförsbackarna i Porto är närmast vertikala. I en broschyr läste vi att cykla denitivt är ett av de bästa sätten att se staden. Eftersom vi cyklade runt eller drog cyklarna uppför backarna i staden kan vi intyga att det inte är sant. Porto har ingen som helst anpassning till cykling och det är på gränsen till livsfarligt i den täta trafiken.

Porto, liten fiskmarknad
Porto

söndag 10 juli 2016

A Coruña - Camariñas - Muros, 2016-07-06 - 10

Muros
Jag blev kvar i A Coruña även den 6 juli. Båda seglingarna 6 och 7 juli var vindfattiga och började med dimma, som löstes upp av solen på förmiddagen. Dimman beror antagligen på att fuktig luft kyls ner av havet. Vattentemperaturen ligger på ca 14 grader på öppet vatten och ett par grader högre inne i vikarna. Den ena morgonen mötte jag tre båtar på nära håll i dimman. Alla saknade AIS. Det är helt klart obehagligt och kanske måste jag satsa på en radar om jag skall fortsätta att ge mig ut i dimma.

När dimman lättat ser man en kust med mjukt rundade berg (med ungefär samma höjd som Höga Kustens berg), klippiga stränder avbrutna av sandstränder och med små samhällen. Kommer man närmare stränderna, ser man ett kristallklart blågrönt vatten. Det är vackert.
Sandstrand nära Muros

Lufttemperaturen har varit behaglig. Igår var det på gränsen till för varmt, troligen något över 30 grader. Jag var ute och cyklade och det blev svettigt i uppförsbackarna.

Det är inte mycket jag kommer ihåg av Camariñas, den första hamnen. Staden var tråkig. Hamnen var ok, men dåliga toaletter och duschar. Priset var årets lägsta, ca 140 kr. Man behövde inte åka till något speciellt tankställe utan man kunde tanka där man förtöjt. Bekvämt!
... och vindruvorna
Snart är citronerna mogna
Muros
Muros är däremot lättare att komma ihåg. Det är en stad, som klarade av 60- och 70-talens nybyggnadsboom utan att förfulas. De gamla husen från 13- och 14-hundratalen finns kvar.
Fiske är en viktig sysselsättning och på sommaren turism. Det finns många fina sandstränder i omgivningarna. Särskilt många som badar ser man inte, vattentemperaturen var 16 grader igår 9 juli.
Gammal kyrka i Muros
Samma dag, som jag kom till Muros, började tre dagars festligheter, med omkringvandrande orkestrar, uppträdanden, oändligt antal knallskott och i evighet tjutande flyganfallssirener. De två sista aktiviteterna hade jag väldigt svårt att uppskatta.

tisdag 5 juli 2016

Gijon - Ribadeo - A Coruña, 2016-06-29 - 07-05


Tack för alla vänliga kommentarer! Jag uppskattar dem mycket!

Ribadeo, t v hissen
Ribadeo
Jag kommer inte ihåg något speciellt från seglingen mellan Gijon och Ribadeo. Eftersom det är ganska långt, startade jag i mörker vid 6-tiden. Seglen var uppe, men som vanligt var vinden svag och motorn var igång. Det är ständigt dyning, mer eller mindre, och lite jobbig när den kommer från sidan och får båten att rulla. Den gjorde också att det blev oroligt i Ribadeos hamn.
Ribadeo
Ribadeo är en liten stad med cirka 10000 invånare. För att komma upp till stadens centrum från hamnen finns det en hiss eller så får man gå eller cykla uppför en serpentinväg. Bra motion, men jag tog för det mesta hissen. Tre nätter blev jag kvar. Det finns ett, inte särskilt gammalt, fort, annars var det tunnsått med minnesmärken. En kväll var jag inbjuden på drinkar hos ett irländskt-engelsk par i en Amel 52 segelbåt. Annars blev det mest cykelturer i staden och omgivningarna. Många är ute och vandrar med rejäla packningar. Pilgrimsleden till Santiago de Compostela går längre inne i landet. Det kanske finns en alternativ pilgrimsled förbi Ribadeo?
Spanjorernas kunskaper i engelska är inte bra/obefintliga eller mina kunskaper i spanska är dåliga, så det är svårt att göra sig förstådd.

A Coruña, stadshuset
Sträckan Ribadeo - A Coruña hade jag tänkt dela upp i två och första hamnen skulle bli Cedeira lördag 2 juli, där jag skulle ligga på svaj eftersom bryggor saknas. Ankarwinchen trasslade. Den ville inte släppa ut ankaret. Det gick till slut, men varje gång jag försökte släppa ut, så låste den sig igen. Till slut gav jag upp och fortsatte de återstående 30 nm till A Coruña. Seglen var uppe största delen av dagen, men vinden var för svag och motorn var igång. Vädret var vackert och varmt, på slutet ren akterlig bra vind, men jobbig dyning. Ytterligare ett tekniskt missöde inträffade, kopplingen mellan vind-, fart- och djupinstrumenten och datorn föll bort. Det är inte kritiskt och allt annat fungerade. Kopplingen återkom senare när jag felsökte. Ankarwinchen är ett större problem.

A Coruña
Hamnkaptenen mötte i hamnen i A Coruña och hjälpte till med förtöjningen. Trevligt! Det är ingen trängsel i gästhamnen och de flesta verkar stanna kvar flera dagar. Besättningarna i båtarna runt mig verkar ha rest hem. Det behövs mycket utrymme för varje båt eftersom de rör sig oroligt p g a vattenrörelser som dyningen åstadkommer. Det har dessutom blåst hårt de två dagar jag har legat här. Hamnen ligger i centrum av staden och är väldigt skyddad, men vinden letar sig in ändå. Både idag 5 juli och imorgon är det varning för hårda vindar.
A Coruña, Hercules tower
A Coruña är en stor stad, 250000 invånare, och det finns mycket att titta på. Det finns en fyr, Herculestornet, som 2009 klassades som världsarv av UNESCO. Fyren byggdes av romarna under första århundrandet och har varit i drift sedan dess. Fasaden har bytts under slutet av 1700-talet men väggarna innanför är original. Herculestornet är världens äldsta fyr, som fortfarande är i drift. Under tornet finns ett museum, en arkeologisk utgrävning, som visar resterna av de ursprungliga grundarbetena och de byggkonstruktioner, som utvecklades.
A Coruña, de speciella fasaderna

När man kommer in i hamnen är det första man ser, höga hus med väldigt speciella fasader, vita inglasade balkonger eller galerias på spanska. De har sitt ursprung i en marin arkitektur på 1700-talet, som utvecklades som skydd mot hårt väder och speciellt regn.

Det finns en gammal stadsdel, som på 8- och 9-hundratalen lämnades på grund av ständiga attacker av vikingar. Under 1200-talet återbesattes området. Här finns kloster och rester av stadsmurar från 1400-talet och mycket annat intressant för den vetgirige. Läs här!

A Coruña
Trots att A Coruña är en stor stad känns den lugn. Ett stort område kring hamnen är helt befriad från biltrafik. Det finns många gågator och 2-filiga cykelbanor. Turister finns det naturligtvis, men de dominerar inte på något sätt, märks knappast. Restauranger och kaféer finns det gott om. I Ribadeo upptäckte jag att så gott som alla gator är gjutna i betong. Så också här. Det gör att det blir slätt och därmed bekvämt att cykla på. Vi har provat på det i Sverige, men det fungerar antagligen inte i vårt klimat och med bilar, som har dubbdäck.

Min son Tobias kommer att ansluta den 14 juli i Vigo, som ligger två dagars segling från A Coruña. Bl a därför tar jag det lugnt och blir kvar här några dagar till. Nästa hamn blir troligen Muros och därefter Vigo.